Idag, åtta veckor efter förlossningen, var det då dags för eftergranskning hos läkare. Allt var lyckligtvis bra och jag fick OK att börja springa. Läkaren tyckte inte att jag skulle börja springa maraton direkt, men lungt och sansat skulle jag få börja. Bara mina nya skor kommer sticker jag ut, det kommer säkert att vara urtungt, men sånt är livet.
Nu kan jag ärligt säga att det är som om kroppen aldrig skulle ha varit med om en förlossning. Jag känner mig stark och kry, helt som tidigare. Det är otroligt hur snabbt kroppen återhämtar sig efter en så stor påfrestning. Jag vägde ungefär samma idag som jag vägde vid första besöket på rådgivningen, vilket känns bra. Det är inte den vikt jag trivs i, men så snart jag kommer igång med träningen på allvar kommer nog vikten att stabiliseras där den är van att vara.
Jag vet att jag lovade före förlossningen att berätta om mina förlossningsupplevelser, och jämförelse med ett maraton. Jag har haft det i tankarna hela tiden men jag har inte orkat prioritera tid till det ännu. Det kommer, när jag orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar