När sommaren närmar sig känner jag den som störst, kärleken till denna stad. När jag var i tonåren sade jag tusen och en gånger att jag aldrig skulle bo kvar här. Jag ville bort, bort, bort. Ett år har jag bott i USA, ett år i Skottland och övriga livet här, i Ekenäs. Och jag kunde inte drömma om ett bättre ställe. Idag blev jag påmind om varför.
|
Närheten till naturen, och vitsipporna som skvallrar om att det snart är sommar. |
|
Vattnet. Att aldrig vara längre än 10 minuter från närmaste sandstrand gör mig lycklig. |
Jag hoppas att Jon kommer att uppskatta staden (eller stadsdelen är det egentligen) lika mycket som jag när han blir äldre.
Ekonomin må krisa, men det bryr vi oss inte om just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar