Förmiddagen började på samma sätt som gårdagen, skrik och gråt och matvägran (från Jons sida då, jag matvägrar aldrig). Jag kände mig lite nedstämd, så som man känner sig när den man älskar är ledsen.
Så märkte jag att det var ett paket utanför min dörr! Jag väntade inget paket och rev upp det, spänd av förväntan (älskar att få ovänta paket). Mina fina arbetskamrater i Vasa hade skickat ett underbart paket med många finheter.
Bilden blev lite ur fokus men jag har redan ätit upp hälften av chokladen så jag kan inte ta en ny |
Tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar