När jag var gravid kommenterade alla om hur trevligt det skulle bli med en vårbebis. Då tänkte jag främst att det är lätt för dem att säga, som inte behöver vara höggravida i kallaste vintern. Att klä på sig fem lager kläder (när man endast har tre tröjor som går runt magen) för att halka sig fram den 2,6 km långa vägen till jobbet i -15 grader, är inte vad jag kallar ett nöje.
Nu börjar jag dock förstå vad de pratar om. Den första veckan med Jon hade vi ännu vinter, men det rörde mig inte ryggen eftersom jag var djupt inne i min babybubbla. Vädret blev sedan varmare i samma takt som vi vande oss med varandra, och när jag var redo att gå på längre promenader var all snö borta.
De senaste veckorna har vi fått njuta av vårvärmen, och våra solskenspromenader har blåst bort all min trötthet. Nätterna är korta, så det blir endast en matning medan det är mörkt. Att stiga upp klockan fem för att byta blöja känns inte alls farligt då jag samtidigt kan njuta av soluppgången.
 |
| Vårpojken. När det blir för varmt kastar han koftan vant över axeln. |
Alla årstider har absolut sin charm, men utifrån min erfarenhet såhär långt kan jag varmt rekommendera en vårbebis.
När jag var gravid fick jag också höra att det var så roligt med en sommarbebis. Men jag vet inte. Det som var skönt var att inte behöva klä på honom så mycket i början när man annars redan var ovan med allt. Men det var tungt att vara höggravid på sommaren och sen for resten av sommaren ganska långt förbi för mig när jag också var inne i bubblan och försökte få dagarna att fungera. Alla årstider har väl sina sidor också när det gäller att få barn :)
SvaraRaderaKarin kaaarins.wordpress.com
Huu, kan inte tänka mig att vara höggravid mitt i sommaren. Det var positivt med vintern, kylan, jag hade ändå otroligt varmt hela tiden. Kan inte tänka mig hur det skulle ha känts i +25.
Radera