söndag 5 maj 2013

HCR

Igår gick vi utanför vår bekvämlighetszon med sonen och begav oss till Helsingfors för att titta på Helsinki City Run. Jag älskar att följa med lopp, om jag inte kan springa är det nästbäst att kunna heja på andra duktiga löpare. Det ger mig en sådan kick, inspiration till att börja träna hårdare och springa om alla typer.

Medan vi väntade på löparna beundrade jag blommorna
Vi velade länge fram och tillbaka, skulle vi fara eller inte, men så kom lördag morgonen och vi bestämde att vi far, om det inte alls blir bra kommer vi hem, eller söker skydd hos någon bekant som bor i staden. Jag var nervös över matningen, blöjbyten och sonens sömn, dvs alla behov han har för tillfället.

Vackert väder hade vi också. En perfekt dag på många sätt.
Vi körde till Brunakärr och parkerade vid bollhallen, där det fanns toaletter och möjligheter till blöjbyte. Amningen skötte jag i bilen (jag är inte tillräckligt van för att amma ute bland folk ännu, och kallt var det också). Sömnen gick sådär, vår son ska förstås inte vara som andra, han sover inte alls särskilt bra i bilen. Det tar runt 30 minuter innan han somnar, och somnar gör han bara om han är mycket trött. I vagnen somnade han bra, men vaknade ganska snabbt om vi stannade eller om det var mycket ljud runt omkring. Han fick ändå tillräckligt med sömn under dagen, men pga den friska luften och allt ståhej somnade han som en stock halv tio-tiden igår kväll och vaknade första gången sex timmar senare.

En snygging kommer springande förbi, såhär glad ska man vara vid 11 kilometer
Jag är så glad att vi beslöt att fara och heja. Det var roligt att se på alla löpare, otroligt många människor som tränat inför detta fina lopp. Älskar att se glädjen och svetten i deras ansikten. Det var också kul att se ledarna (jag brukar vara ganska långt ifrån dem när jag själv springer). Deras löpsteg, deras snabbhet, wow. Något att sträva efter. 

8 kommentarer:

  1. det blir att börja springa med barnvagnen sen...
    skall själv se till att det börjar bli lite fart på mina egna ben, men det brukar ju gå sådär :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste bara hitta en barnvagn som lämpar sig för sådant. Du borde anmäla dig till ett lopp, t.ex. kanontian, så kanske du får lite extra fart i benen!

      Radera
    2. kanontian, då är man på jobb. men tänkte försöka på raseborgsruset

      Radera
    3. Ja, det loppet är också kul! Om allt går som planerat är jag också med och springer då.

      Radera
  2. då får vi hoppas på att allt går som det ska

    SvaraRadera
  3. Bra gjort att ni bestämde er för att åka in till Helsingfors! Och vad roligt att se er längs min lilla söndagsjoggingtur ;) Satan i gatan vad jag hade tungt där ni stod, det var väl vid typ 18 km. Nära döden-upplevelse. Efter gårdagens lopp kan jag konstatera att utan målmedveten träning inför en halvmara kommer det ca 10 minuter till ;) Men vad fan - jag gjorde det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland måste man bara våga. Annars sitter vi ännu här och ruttnar när killen är fem år. Ja, du gjorde det, utan målmedveten träning vilket är imponerande på sitt sätt. Nästa år igen :)

      Radera